En pjäs efter Inger och Lasse Sandbergs bilderbok

Lilla Nollan bodde på ett stort moln med alla de andra nollorna. Det var fint däruppe. Som en stor studsmatta, var det. Men så en dag hände det. Lilla Nollan studsade så högt att hon flög upp över molnkanten.Ut bland stjärnor, solen och planeter,månar och kometer och så rakt ner. I ett stort vatten, där bredvid en ö hamnade lilla Nollan. Hon ser en rad små trevliga hus och med en snäcka på huvudet kravlar hon sig upp på ön och knackar på i det första huset. Där bor en smal pinne som inte riktigt vet vad han heter. -Det beror på vem jag står bredvid, förkunnar han. Det är Ettan. Lilla Nollan fortsätter till alla de andra husen och i dem bor Tvåan, Trean, Fyran, Femman, Sexan, Sjuan, Åttan och Nian. Vissa är trevliga men de flesta gör narr av lilla Nollan. -Noll. Det var det dummaste namn jag hört, säger en eller två. -Det finns inte, säger en tredje. -Noll är ju ingenting! Så säger var och varannan. Men då mullrar jätten bakom berget och siffororna kryper ihop till just ingenting. Nu är Nollan någon att räkna med och inte minsta rädd beslutar sig den lilla för att besöka den väldige....