Säsongens sista speldag kräver en riktig arbetsinsats. Inte mindre än tre föreställningar av ”Så går ingen kamel” är bokade till von Bahrs förskola i Uppsala. När vi anländer tidigt på morgonen möts vi av en lokal som till och med vi som är vana vid det mesta, ryggar lite för. Hur i himmelens namn skall detta kunna göras om till scen och salong? Hur skall vi få upp ljuset? Var skall scenografin få plats? Och publiken? Så det är bara att rulla upp ärmarna och jobba på som vanligt. Ett efter ett lyfts bord bort och det rensas leksaker och spel. Ett efter ett motas nyfikna småttingar undan, samtidigt som vi väjer för matvagnar och vinkande föräldrar. Och kan man tänka sig; visst blir det fint till slut när björnkoja och storskog är på plats. En riktig teater! Von Bahr förskola är tillfälligt inhyst i baracker p g a ombyggnad av deras ordinarie lokaler. Det är förstås anledningen till röran. Förskolan har inriktning på miljö, teknik och natur, och använder sig av alla till buds stående kreativa uttryck.
logespegel på spelbordet
Dessutom har de en avdelning som bor i buss. Ett rullande dagis alltså, där huvuddelen av dagen tillbringas utomhus. Det går inte att ta miste på personalens entusiasm över detta projekt. Det är roligt att spela Kamelen igen. Den passar så fint i dessa sammanhang; mysig stämning och lite spänning, rara figurer (ibland lite läskiga) och roliga filurer. Och så ett budskap i botten. Barnen är med på noterna. De vuxna säger sig vara nöjda och glada. Så är också vi efter avslutad dag. Och verkliga rosor får vi i applådtacket! Bara en sådan sak.
paus i dockvrån
Idag är det återbesök hos kära gamla bekanta; IOGT Funbo framtid. Vi har varit flera gånger hos denna förening, med boställe strax utanför Uppsala. Senast det begav sig kunde de stolta visa upp en nyrenoverad scen, flitigt använd i deras egen teaterverksamhet för barn och unga. Själva brukar vi alltid ha med oss egna tiljor att beträda, men denna gång väljer vi Funbos tittskåp. Detta visar sig fungera mycket bra. Scenen förvandlas snabbt till Leffes och Lenas källare och barnen hamnar på bekväma stolar. Och tur är väl det. Idag har vi närmare 100 i publiken, så det hade nog blivit lite trångt på våra trasmattor vilka normalt brukar utgöra salongens sittplatser. Margareta tar emot oss med fika och starka armar. Hon är en av de som håller i föreningens teaterkurser. Det är kul att höra Margareta berätta om kommande uppspel, och om entusiastiska ungdomsledare. Spark! Spark! Spark! till era kommande premiärer. Så är vårens sista föreställning av ”En fot i taget” till ända. Tråkigt, tycker vi. Det hade varit roligare att spela någon månad till. Men så är teatersäsongen nu för tiden; kort och intensiv.
Så kom den till slut, den planerade spelperioden med ”En fot i taget” på hemmascenen Den Lilla Teatern. Och med den; den egentliga premiären med klang och jubel. Och visst blev det vänner och bubbel, tal och blommor, och framför allt, ett från hjärtat kommande: Lillemor, vi kommer att sakna dig!!!
PREMIÄR
premiärfin
diskmöte
produktionsmöte
Det är Lillemor Nylén Mauritzdotter som regisserat föreställningen, och det har hon gjort med glans. Tokig och strukturerad på samma gång, mottaglig för allehanda infall samtidigt som hon verkligen vet vad hon vill, och vart vi varit på väg. Vi har haft så roligt under hela processen. Stressade och överhopade av arbete som vi har varit, så har det verkligen ibland krävts psykologi för att få oss att landa i ”Fotens” värld. Detta har Lillemor lyckats med! Det blev endast nio föreställningar av ”En fot i taget” i Uppsala nu i vår för c:a 400 besökare. Vi har inte hunnit att sälja in den till Uppsalas skolor i tid för att få ihop mer publik. Det hade varit nödvändigt att gå ut med spelperiod redan i januari, och vid den tidpunkten fanns alltför många osäkra faktorer. Det får bli en ordentlig satsning till hösten i stället! Vi längtar redan dit!
Tre små gummor skulle gå en dag, till marknaden uti Nora.
Dagens blogg får klara sig utan en mängd fina bilder på ort och spelplats. Eftersom undertecknad glömde greppa kameran så till den milda grad att den endast kom fram för att dokumentera Annas mockajacka (jag skall bara HA en sådan!) tänkte jag stjäla några fina bilder från nätet. Tji fick jag. När jag googlade på ”Nora + bilder” kom nakenstudier fram, och inte orten. Jag hoppar över dessa och ber eventuella läsare av denna blogg att scrolla sig ned ett par datum.
Anna (i mocka)
Vi var i Nora i fredags med Carl Z. Nu är vi tillbaka idag med ”En fot i taget”. Spelplatsen är den samma, Nora Teater, och arrangörer likaså. Dvs ”görgoa” Nora Teaterförening (man e la från Göteborg). Detta är andra föreställningen av vår nya produktion, och redan så här tidigt i spelperioden får vi alltså möjlighet att prova den på en regelrätt teaterscen av det äldre slaget. Det vanligaste är att barnföreställningar genomförs i lekhallar, biblioteksutrymmen och i gympasalar. Spännande att se om vår föreställning håller för en scen, där vi inte har den omedelbara närheten till publiken. Och vi kan konstatera att det höll. Till och med riktigt bra.
Undertecknad äntligen på bild
Nu rullar turnébussen hemåt efter den sista dagen på hjul. Det väntar några veckors spelningar i Uppsala med omnejd (får väl ta tillbaka det där med ”sista dagen” i bussen… men Uppsalaspelningar räknas väl inte riktigt som turné, även om vi får åka några mil). Tack Nora Teaterförening. Ni är toppen. Hoppas att det blir av med ett nytt besök i höst. Tack för mackorna. Och Anna; glöm inte vad du lovat. Jag vill inte vänta tills Nora marknad innan jag får kontakt med mockajacksBirgitta.
Resa Haninge- Kinsta i ett huj. Kort matstopp på ”Mammas” i Upplands Väsby (Rolles favorithamburgerställe). Sedan ommöblering i hjärna från femårig Berta till charmig kabaréartist. Dags för säsongens sista ”Till bords med Carl Z”. Våra värdar idag är Ulsbygdens Bygdegårdsförening. De håller till i Kinsta gamla skola, som måste vara en av de minsta lokaler vi spelat i. Under ”Frieriet” härom året uppgick publiken till 45 , och då var det verkligen fullsatt. Idag är det något färre på besök, och väldigt lagom med folk. Den gamla skolan är verkligen helmysig. De har stora planer på om- och tillbyggnad.
Kinsta skola om fem år?
Kinsta skola idag
En jättefin modell av dessa hittar vi i vår provisoriska loge, tillika samlingslokal för traktens ungdomar. Just ungdomarna satsas det extra på i denna förening. Flera dagar i veckan är vikta för deras aktiviteter. Fast ikväll får också vuxna vara med, även om inslaget av barn är stort. Det tycker vi är roligt. Mycket av det som Carl Zetterström skrev om handlade just om barnen, och hur vi lever tillsammans. Innan showen drar igång vankas det hembakta pajer (mycket goda!), vin och öl. Efteråt serveras kaffe och kaka, och sedan vidtar pubkväll.En väl krattad manege för att spela kabaréteater alltså. Publiken låter sig väl smaka såväl av vad huset bjuder, som av det som spelet ger. En härlig avslutning på en rolig vårsäsong med Carl Z. Tack för att vi fick komma och hälsa på er. Nästa gång vi ses är kanske ert nybygge i full gång?! Lycka till med era planer!
Senaste kommentarer