Först några bilder som får tala för sig själv. Alla har vi väl en plats som vi upplever som jordens vackraste, och trots allt fantastiskt i naturväg som vi upplever längs vår turnéväg så är det Klöverön, Marstrand och Bohuslän som har förstaplatsen i mitt hjärta. Här har jag tillbringat natten inför att dagens äventyr skall starta; en lunchteatervecka på Göteborgs Stadsteater. Det är lika bra att erkänna direkt- Jag skulle lätt kunna vänja mig vid den här typen av spelplatser. Bara en sådan sak som att ligga på samma scen fem dagar i rad. En sådan lyx! Hela gårdagen tillbringade vi i sällskap med stadsteaterns tekniskt ansvarige för lunchteatern: Arturo Hernandez. Sicken toppenkille! Vi får tillfälle att repetera hela dagen, får träna myggteknik och övergångar, får snygg ljussättning och har dessutom superroligt på jobbet. Överhuvud taget så är alla vi träffar väldigt vänliga och hjälpsamma. Vilket i och för sig är behövligt. Bara en sådan sak som att orientera sig bland alla hissar och våningsplan kan ta knäcken på de flesta. Men vi klarar det! Vi klarar också dagens “premiär”, får fina applåder, blommor, och bjuds på lunch av stadsteatern och Christel Körner. Christel är ansvarig för lunchprogrammen. En verksamhet som hon kan vara väldigt stolt över. Enligt allas utsago är det ett mycket populärt nöje att besöka Göteborgs Stadsteaters luncher. Här är alltid fullt med folk (det lär vara utsålt hela “vår” vecka), deras restaurangkök är av hög kvalitet (glöm det där med soppteater, här är det “riktigt” käk som gäller), salongen är vacker och scenen fungerar mycket bra. Och det viktigaste, de har ett rikt och varierat program fem dagar i veckan. Publiken vet kort sagt var de kan hitta god mat och god teater kl 12.00 närhelst lusten faller på. Det blir en lite annorlunda vecka för oss här i Göteborg. Vi är inte vana vid att spela dagtid, i alla fall inte vår vuxenteater, och plötsligt är kvällarna lediga. Tur då att stadsteatern generöst bjuder på biljetter till sina föreställningar. I morgon står “Satanisterna” på vårt program, på fredag skall vi se “Familjen” . Det ges inte så många tillfällen att gå på teater som publik under turnésäsongen, så det skall bli riktigt roligt. Ikväll blir det Skandinavium och ishokey för ensemblens herrar. Själv tar jag mig till hafvet igen.Någon tur med båten blir det inte, den är in-isad. Men jag har chans på mammas mat. Det räcker långt.
lunchscen
logevila
Erik, P-A, Arturo och Rolle
Christel Körner
Hjärtumgården
Denna dag vaknar vi i Trollhätten. Kvällens spelning kommer att ske i Hjärtum två mil härifrån, men innan dess skall vi begå “utbudsdag”. För den oinvigde kan vi berätta att varje år, på flera platser i landet, anordnar Riksteatern träffar där organisationens lokalföreningar får möjlighet att se smakprov av nästa års begivenheter. Vi teatergrupper visar upp oss, och riksteaterföreningarna får på så sätt underlag för sina kommande beställningar. Inte helt okomplicerat kan jag säga. En marknadsplats där vi så att säga är varan, och våra kollegor och vänner är våra konkurrenter. Tur då att det oftast är trevliga och välorganiserade tillställningar. Och det är väldigt roligt att träffa alla vänner i arrangörsled och bland teatergrupper.
teater till salu
med hjärtat i handen
Så bär det iväg till Hjärtum. Vi är lite sena pga Trollhätteäventyret men det gör inte så mycket. Vi får god hjälp att få in våra prylar av många villiga armar, och vi får också god hjälp med att bygga. Som så ofta är det ett gammalt bekant arrangörsgäng som ställer upp. Så också när det gäller statistinsatser; Ann och Jonny har varit med vid våra tidigare besök, medan Karin är ny i gamet (och i bygdegårdsstyrelsen också, förstod jag det som). Ett 50- tal Hjärumbor har valt att tillbringa söndagskvällen med oss, vår kabaré, och en god tallrik köttfärssoppa. Samlingen verkar vara på ett synnerligen gott humör (mätta och belåtna förstås) och belönar oss med applåder efter snart sagt varje scen. En härlig uppmuntran när dagen varit lång och krafterna hotar att sina. Kul att vara tillbaka i den fina Hjärtumgården! Hit kommer vi mer än gärna tillbaka!
utsikt från en spelplats
Karin, Ann och Erik
jonny
statist javisst
bärhjälp
Elinor
Idag har vi med oss både skaffning, säng och madrasser när vi anländer till Rödåsel Bygdegård. Detta skall komma att bli en heldag. Vi är tidigt på plats för att inleda vårt besök med ”Så går ingen kamel”(därav sängen. Den blir så småningom koja till pjäsens björnar, men också bra att ha för återhämtande skådespelare). Det är byns barn som bjuds på teater, och de är många som sluter upp. Bygdegården används som dagis, och som mötesplats för kringboende dagbarn. Därtill kommer en grupp från skolan, så lokalen är full när vår björnpappa med barnvaktsproblem inleder sin spännande vandring. Barnens uppmärksamhet är total, och som vanligt kan vi konstatera; att spela för barn är verkligen ”grädden på moset” inom vårt yrke. När första föreställnigen väl är till ända är det dags att bygga om. Nu skall det förberedas för kvällens begivenhet ”Till bords med Carl Z”. Ut åker skog och björngryt, in kommer kabaréscen och glammiga tyger. Ljus, ljud, arrangörer och artister är de samma, så det hela är en rätt smidig historia; att spela två olika föreställningar under en dag. När bygget står klart är det skönt med en stunds vila, och sedan en härlig promenad i omgivningarna. Solen tittar fram och snön gnistrar. Underbart vackert!
utsikt från en spelplats
Så är det dags att ta itu med aftonens övningar. Publiken anländer, orkestern spelar upp, och björnpappans mjukisdress är bytt till nylonstrumpor och klacksko (tänk om jag tagit fel, klätt mig tvärt om. Hade kanske varit en kul effekt…). Efter avslutad föreställning dukas fikat fram. Massor med hembakt som alla låter sig väl smaka av. Sedan är det dags att packa ihop igen och fylla turnébussen för hemfärd. Liksom under förmiddagens inpack får vi fantastiskt fin hjälp av bygdegårdsföreningen. Det är alltid så trevligt att komma och hälsa på er! Nu är Västerbottenbesöket avslutat för den här gången. Vi skall hem och repetera på den nya barnpjäsen. I slutet av veckan är det dags att resa västerut. Till Sveriges framsida, brukar vi säga, som är därifrån. Men jag vet inte jag. Visserligen har jag Götet i mitt hjärta, men detta vackra landskap kommer inte långt efter. Och utsikten över fjäll och dalar… är det inte lite likt en obruten horisont vid havet?
Marie
scenjobbare
lunchdags
bärargäng
fröken i kassan
slit och släp
scenarbetare
blomsterflickor
Ibland tar vi oss vatten över huvudet, eller skall vi säga snövallar framför entrédörren. Vad jag syftar på är att spela teater under samma tid som den avslutande OS- dagen och, inte nog med det, under femmilen! Och därtill på en ort beläget i skidriket själv, Västerbotten. Och som lök på laxen, i Sävar IK:s klubbstuga. Det hörs ju på namnet var föreningens medlemmar befinner sig denna dag; framför TV:n. Där sitter däremot inte teaterföreningens aktiva för det är många hjälpande händer som möter oss. Det är ett kärt återseende, här har vi varit med samtliga av våra produktioner för ”småplats”. Kaffehurran står snart på, och i köket tillverkas smörgåstårtor för glatta livet.
Bagare
tårtor
De trettiotal som så småningom dyker upp behöver inte sitta hungriga. Vi får en jätterolig kväll tillsammans med detta trevliga gäng. Det är verkligen ett fenomen det där. Att det egentligen inte spelar så stor roll om det är trettio eller trehundra som sitter i salongen, bara de trivs och är med på noterna (fast begripligt nog brukar kassören se gladare ut i det senare fallet). Och vi blev inte lottlösa vad det gäller femmilen heller.
Brons på G
Målgången inträffade efter avslutad föreställning, och med dator och rätt abonnemang, fick vi oss vårt lystmäte vad gäller idrottsprestationer. Vi hurrade samfällt, och se där, det blev en bronspeng! Tack Sävar Teaterförening.
Vi ses igen!
Senaste kommentarer