Panikteaterns blogg



Idag har vi med oss både skaffning, säng och madrasser när vi anländer till Rödåsel Bygdegård. Detta skall komma att bli en heldag. Vi är tidigt på plats för att inleda vårt besök med ”Så går ingen kamel”(därav sängen. Den blir så småningom koja till pjäsens björnar, men också bra att ha för återhämtande skådespelare). Det är byns barn som bjuds på teater, och de är många som sluter upp. Bygdegården används som dagis, och som mötesplats för kringboende dagbarn. Därtill kommer en grupp från skolan, så lokalen är full när vår björnpappa med barnvaktsproblem inleder sin spännande vandring. Barnens uppmärksamhet är total, och som vanligt kan vi konstatera; att spela för barn är verkligen ”grädden på moset” inom vårt yrke. När första föreställnigen väl är till ända är det dags att bygga om. Nu skall det förberedas för kvällens begivenhet ”Till bords med Carl Z”. Ut åker skog och björngryt, in kommer kabaréscen och glammiga tyger. Ljus, ljud, arrangörer och artister är de samma, så det hela är en rätt smidig historia; att spela två olika föreställningar under en dag. När bygget står klart är det skönt med en stunds vila, och sedan en härlig promenad i omgivningarna. Solen tittar fram och snön gnistrar. Underbart vackert!

utsikt från en spelplats

Så är det dags att ta itu med aftonens övningar. Publiken anländer, orkestern spelar upp, och björnpappans mjukisdress är bytt till nylonstrumpor och klacksko (tänk om jag tagit fel, klätt mig tvärt om. Hade kanske varit en kul effekt…). Efter avslutad föreställning dukas fikat fram. Massor med hembakt som alla låter sig väl smaka av. Sedan är det dags att packa ihop igen och fylla turnébussen för hemfärd. Liksom under förmiddagens inpack får vi fantastiskt fin hjälp av bygdegårdsföreningen. Det är alltid så trevligt att komma och hälsa på er! Nu är Västerbottenbesöket avslutat för den här gången. Vi skall hem och repetera på den nya barnpjäsen. I slutet av veckan är det dags att resa västerut. Till Sveriges framsida, brukar vi säga, som är därifrån. Men jag vet inte jag. Visserligen har jag Götet i mitt hjärta, men detta vackra landskap kommer inte långt efter. Och utsikten över fjäll och dalar… är det inte lite likt en obruten horisont vid havet?

Marie

scenjobbare

lunchdags

bärargäng

fröken i kassan

slit och släp